Pausmusik

Den uteblivna aktiviteten här på bloggen beror mycket på det limbo som slöjdlärarutbildningen befunnit sig i de närmaste veckorna. Det har varit en lite kaos med flytten in till stan, kan man säga.

Därför känns nu allt plötsligt väldigt ovisst. Alla mina fina idéer från i somras har i brist på att få komma ut liksom fallit i dvala. Jag vet inte längre vad det är jag ska visa upp på utställningen.

Det enda som jag är någorlunda säker på kommer finnas med är min sittmöbel som jag jobbar med nu. Det kommer inte bli någon stol, utan en bänk. En väldigt klassisk, robust bänk med bom och kil, som ska målas i linoljefärg och stå i vår hall tillsammans med den här tapeten.

Det känns fint att få användning för det man gör, och jag känner att jag har lagt mig på en rimlig nivå med den här bänken.

Övriga projekt befinner sig i samma limbo som utbildningen i stort. Jag vet inte hur jag ska få ihop allt till den 13:e januari, men jag misstänker att jag kommer få stå i träverkstaden varenda jävla dag under hela julen som inte är en röd dag. Ser inte fram emot det. Alls.

Inspiration stolar

Från Majrova



Från MajaPiraja



Stolar av Yngve Ekström från Furniture Love

Leksandsstolen

Lilla Åland från Miljögården



Stolen Light från Furnite Outlet



Från Arinyas blogg

Ja, jag gillar enkla, raka former och knalliga färger. Jag gillar de fina effekterna man kan få med bara raka bitar och rundstav. Jag tänker inte göra mig besväret att karva ut en massa detaljer eller försöka svarva fyra exakt likadana stolsben. Så jag satsar på en mer modern stil utan krusiduller. Nu ska här turboskissas, för imorgon sätter vi igång på riktigt.

Reflektioner kring självbild och klädsömnad

Jag har alltid varit tjock. Och trots att jag som liten såklart var mycket, mycket mindre tjock än jag är nu, så fanns det inga klädmönster i slöjden i min storlek. Jag brukade köpa storlek 42 eller 44 i högstadiet, och det fanns alltså inte ett enda jävla mönster i slöjden som jag kunde ha.Och eftersom jag tidigt blev intresserad av mode och ville bli kläddesigner redan i mellanstadiet, så hade jag naturligtvis sett fram emot detta. Men vad fan sände detta för signaler till mig egentligen?
När jag mätte mig första gången och insåg att mina mått inte stämde ens med den största storleken, så kände jag en sån enorm skam. En skam som bara späddes på när läraren skulle "kontrollmäta" mig för att se att måtten stämde, och hon bara hummande bekymrat och skakade på huvudet. (ska tillägga att inte alla mina syslöjdslärare betett sig såhär, långt ifrån, men några av dem har gjort det) Istället för att säga "hoppsan, det var ju dåligt att vi inte köpt inte några mönster större än storlek 40!", eller "Äsch, det går att ordna!"

Här har man ju som slöjdlärare en gyllene chans att låta bli att problematisera! Att för det första köpa in mönster även i större storlekar, men också verkligen prata om det här med storlekar och varför det är idiotiskt att mäta sitt människovärde i vilken siffra som står på lappen bak på tröjan. Våga avdramatisera! Våga förklara att mönster utgår från en snittkropp, en standardiserad kropp som inte finns på riktigt, och att det faktiskt är helt ok att falla utanför den ramen. Och istället för att humma bekymrat åt en knubbig fjortonåring med dålig självkänsla, säga "Du, vi fixar det här. Det är enkelt, jag ska visa dig".

Klädsömnad

Tänkte uppdatera med lite bilder på mina klädsömnadsprojekt, ett avslutat och ett påbörjat. Den här terminen syr vi i vävda material, och det gillar ju jag. Jag planerar, utöver de här två klänningarna, att sy en kappa, en arbetsklänning/feminin träslöjdsoutfit och förhoppningsvis ytterligare någon klänning.

Ok, här kommer den första klänningen, den avslutade. Den är den perfekta klänningen i min mening, särskilt för den här årstiden. Utsvängd trekvartsärm med gott om rörelsevidd, lagom ringning, mycket vidd i kjolen (som är motveckad hela vägen runt om) och lagom lång för att det ska vara bekvämt, men också lagom kort så att den passar bra till mina klumpiga vinterskor (gillar inte långa kjolar + kängor!). Behöver jag säga att jag älskar den? :)

Hej hej.

Såhär ser tyget ut. Det kommer från Stoff och stil.

 

Här kommer nästa klänning! Den är inte riktigt färdig, och den osmickrande bilden bjuder jag på.

 

Klänningen ska även få fickor och ett smalt skärp i samma tyg som flärpkragen.  

Kjolen blev lite smalare än jag tänkte mig, men det blir förhoppningsvis bra ändå.

1000 orphan drawers

HUR FINT? Läs mer här.

Min träslöjdssal - inspiration!

Vad fint att så många gillade min träslöjdssal. Någon frågade när den blir verklighet, och då kan jag avslöja att det blir tidigast när jag pluggat klart (om 3 år), men kanske senare, beroende om jag kommer få/vill ha en anställning som träslöjdslärare eller inte.
Någon efterfrågade ett inspirationsinlägg, så here it comes, men betänk att jag inte sysslat med trä så länge och därför saknas det trä-relaterad inspiration i min inspirationsmapp, så det här blir ett mer konceptuellt inspirationsinlägg, för att få känslan liksom.

De här har jag ju visat innan, men jag gillar dem lika mycket fortfarande.

Fantastiskt fin målad matta!

Känslan

Färgerna
Foto: Jessica Silversaga

Återbruk <3 www.bhg.com

 

Återbruk + fina färger  Lisa Leonard

Svarvning. Yum.

Prickigt

Tapeter, bra till mycket!

Eh, färgerna igen. Fina målade ljusstakar!
Foto: All the luck in the world

Fina kapsyllyktor gjorda av Matilda Fransson

råa naturmaterial + pastellfärger
Foto: Thina

Byrån!
Foto: UnderbaraClara

Som sagt, min inspirationsmapp innehåller inga traditionella träslöjdsrelaterade inspirationsbilder (om det finns några sådana..), men för mig talar det här ett tydligt språk. Jag vill att salen ska prunka, likt växterna på några av bilderna, att det ska finnas massa saker att göra och inspireras av, att det ska kännas som ett hemligt litet rum som på tredje bilden där många saker finns framme, för jag tror på att ha saker framme, nära, så det är lätt att komma igång. Total utopi, jag vet, men det skadar inte att drömma.

Min träslöjdssal

När jag började på slöjdlärarutbildningen så var min ambition att jag skulle bli textillärare. Jag valde utbildningen i Göteborg enbart pga. att jag inte ville flytta. Jag tänkte att jag skulle prestera ett minimum på träsidan, för att efter avslutad utbildning endast ägna mig åt textil. Men sen tänkte jag om. Jag tänkte att om jag ändå skulle investera 1,5 år i det här, så kanske jag ändå skulle se till att bli behörig, och  inte bara på pappret, i båda slöjdarterna.
Nu, efter en termin på slöjdis och möten med flera fina mentorer, i synnerhet på träsidan, så börjar jag bli minst lika sugen på träslöjd som på textilslöjd.

Många träslöjdssalar är väldigt.. Träfärgade! Jävligt beiga helt enkelt. Inte alls som jag. Kanske beror det på de som byggt upp slöjdsalarna runt om i landet, karlar (oftast) med gedigen snickarbakgrund, såna som gillar trärent och vill att man ska sandpappra tills man kräks. Hårddraget alltså. Men det är nog inte så många 22-åriga klänningstjockisar med piercing i näsan och passion för färg och prickigt som formgett dagens slöjdsalar. That's all I'm saying. Så med en nybörjares naivitet och upproriskhet så tänker jag nu berätta hur min slöjdsal skulle se ut, om jag vore träslöjdslärare.

Min slöjdsal är färgglad och annorlunda mot andra slöjdsalar jag sett. Den är som en blanding av en riktigt trevlig bildsal och en slöjdsal. I den finns (förutom allt det vanliga som några olika sorters träslag, lite plywood/mdf/spånskiva, basverktyg, olja och lack)  gott om inspirationsmaterial; fina bilder och planscher för inspiration, exempelalster, tidningar osv. I den finns material till luffarslöjd, pärlor, tapeter och tidningar till decoupage, betong, mycket färg i spännande kulörer, gamla konservburkar och annan metallskrot, kakel, grenar och andra saker från naturen, och så vidare. Det är mer som en hobbyverkstad, än en renodlad träverkstad. För när jag själv tänker på träslöjd som något som innefattar alltifrån betonggjutning till decoupage till luffarslöjd, då blir jag glad och inspirerad av alla möjligheter! Och det tror jag att eleverna också kan bli. Dessutom blir det ju så mycket enklare att förmedla inspiration till elever, om man skapar en miljö där man själv kan bli inspirerad.

Och naturligtvis skulle jag slöjda i klänning, vad annars? :)

Lediga dagar

Innan jag kom i kontakt med slöjdutbildningen så hade jag faktiskt fritidsintressen. Andra fritidsintressen kanske man ska tillägga. Tokigt, jag vet. Ett av dem är iallafall att ta tillvara på bär och frukt genom att sylta och safta. Det ger mig en djup inre tillfredsställelse att känna att jag tar tillvara på det naturen ger. Hur pretto som helst, men svingött och billigt för en fattig student utan sommarjobb. Så nu när jag är ledig så återupptar jag det och gör sommarens första saft; svartvinbärsbladssaft (eller saft på svarta vinbärsblad för den som tycker det låter mer grammatiskt korrekt).

Såhär gör man:
Svartvinbärsbladssaft, ca. 4 l
Du behöver:
2 l lätt packade svartvinbärsblad
3 citroner
2 l vatten
2 kg socker
30 g citronsyra


Skölj bladen och tvätta citronerna noga. Skär citronerna i tunna skivor och varva med bladen i en hink, bytta eller någon annan form av kärl. Koka upp vatten, socker och citronsyra och häll över bladen. Pressa ner bladen med en tallrik och täck byttan med lite plastfolie. Låt stå i 3 dygn. Helst lite svalt, men jag ställde min på köksbänken och det gick fint det med. Sila sedan av, tillsätt ev. konserveringsmedel (kan rekommendera flytande atamon, supersmidigt!) och häll på flaskor.

Fyra flaskor blev det totalt, tre stora och en liten.

Inspiration för hösten (mjuka material)

Jag kände att jag behövde dela upp mitt inspirationsinlägg i två för att göra det hela lite mer läsvänligt. Så här kommer den mjuka delen.

Jag vet inte ännu vilka de obligatoriska uppgifterna i textil kommer att bli, men jag har hört rykten om mer klädsömnad, och då i vävda material. Då vill jag verkligen försöka pusha och utveckla mig själv. Jag har ju en bakgrund inom textil, men mitt skoltrötta gymnasiejag var ganska duktig på att maska och bara göra minsta möjliga för att få godkänt, så jag har faktiskt en hel del att lära trots allt.
Jag har två idéer;
1. En feminin träslöjdsuniform
För vem säger egentligen att byxor är det mest praktiska? Om jag ska jobba som träslöjdslärare och kanske ha någon form av arbetskläder, då vill jag ha en outfit som är jag. Och jag är en kjol och klänningsmänniska. Jag känner mig fin, bekväm och rörlig. Och även om jag gillar mina snickarbyxor och bär dem med stolthet, så ser jag ut som en säl i dem. Det är inte hela världen att göra det, men jag är övertygad om att de flesta människor mår bättre om de känner sig snygga, även jag. Jag tänker mig typ en hängselklänning i något grövre material, jeans eller "blåtyg", med praktiska fickor för diverse verktyg. Med andra ord, som snickarbyxor fast bättre anpassat för oss sälar.
2. En fodrad ullkappa med broderier
Jag har sytt en kappa tidigare, och lärde mig mycket av den, om materialet, om min kropp, om avancerad sömnad i allmänhet. Massa saker jag inte hade en aning om. Nu skulle jag vilja använda de kunskaperna och sy en ny kappa, och därtill också gå bananer med maffiga broderier på bröstet. Och ja, jag kan lite om broderi. Jag har broderat lite korsstygn och jag kan både franska knutar och schattersöm, men jag vill NÖRDA! Jag vill GÖRA, inte bara veta i teorin hur man gör ett supermaffigt broderi, utan göra det på riktigt. Och så behöver jag faktiskt en ny kappa. Men framförallt behöver jag ett plagg med sånahär oändligt tjusiga broderier! :) Från Brodösens blogg..

När det gäller stickning och virkning så finns det ju naturligtvis mycket mer för mig att lära där, och i mån av tid så kommer jag nog försöka ägna mig åt det också, även om jag också kommer fortsätta pyssla med det på fritiden.

Inspiration för hösten (hårda material)

Såhär två veckor efter redovisningen så börjar äntligen inspirationen komma tillbaka. Kan tänka mig att det är lite såhär det känns att föda barn. När ungen är ute vill man inte ens tänka på att skaffa en till, men efter några veckor (månader, år?, jag har ingen praktisk erfarenhet av detta) så är man lite sugen igen. De senaste veckorna har jag ägnat åt i princip ingenting. Har virkat lite, men mest sovit länge på morgnarna, kommit ikapp med städ och tvätt och bara skrotat.

Men så kan man ju inte hålla på hela sommaren, det säger ju sig självt. Så samtidigt som inspirationen började återvända så började jag också skriva ner mina idéer, så att jag inte glömmer bort dem.

Det är med återfunnet självförtroende och massa revanschlusta som jag tar mig an den här terminen. Jag var bra deppig efter redovisningen, men nu är jag tillbaka på banan. Jag har hunnit reflektera lite över mina nya kunskaper och i dem funnit att jag faktiskt kan, och det är ju ändå det viktiga. Min trygghet i min kunskap, inte någon annans värdering av den eller av min person.
En stor anledning till att jag försöker planera såhär långt i förväg är för att jag inte ska frestas alltför mycket av andras idéer. Det är så oerhört svårt att formulera en egen idé i bruset av alla andras vid den stressiga terminsstarten , man får så lätt mindrevärdeskomplex. Till hösten ska jag ha min vision klar redan innan, och sen fokusera på att förverkliga den efter bästa förmåga.

Den obligatoriska uppgiften i trä kommer i höst vara att tillverka en sittmöbel. Där har jag inte funderat sådär väldigt mycket, eftersom jag inte vet exakt vad det är den ska innehålla. Jag slits också mellan att antingen göra något lite galet och extravagant, eller hålla mig på grundskolenivå. Det senare tror jag egentligen är att föredra för framtiden, men det tidigare tror jag värderas högre i lärarens bok. Min första tanke var att jag skulle bygga en fällbar soffa till min sambos folkvagnsbuss, vilket kan ses som det lite galna och extravaganta. Min andra tanke är en pall. Det är något som 8:orna på en skola jag besökt håller på med, och det känns som ett rimligt projekt i grundskolan. Dock vet jag inte om min pall skulle bli lika snygg som deras, för de är helt sjukt ambitiösa.

Hej folkvagnsbussen. En sån här har sambon, årsmodell 1977, fast enfärgad (röd).

Jag tror och hoppas att vi även denna termin kommer få 10 egna poäng att förfoga över. Då tänker jag fylla min del med det jag saknade och inte hade förstånd att själv ta tag i den här terminen; göra små slöjdföremål lämpliga för grundskolan. Jag tänker mig en kryddhylla, kanske en konsolhylla, något urholkat (skål eller slev eller liknande), lite betongslöjd, etc. Om jag känner mig själv rätt så behöver jag göra saker för att lära mig, jag kan inte bara titta och anta. Jag kan inte bara hoppa på att göra ett skåp direkt och genom det liksom automatiskt lära mig hur man gör en konsolhylla på bästa sätt. Jag behöver göra konsolhyllan också. Så det är min plan.

Kanske ett sånthär litet ställ, för snacks eller kanske färska kryddor? Med krukor i betong istället för metall?
Härifrån

Även såna här skulle jag vilja göra och därmed testa på hur det är att svarva i färskt trä.

En annan sak som jag saknat under terminen är återbruk. Då kommer jag tillbaka till två kära idéer; ljuskronan av slaktade konservburkar, och vitrinskåpet med ett renoverat fönster som dörr. Ljuskronan tror jag är relativt enkel att göra, men jag har ingen aning hur realistiskt det är att jag kommer hinna göra ett skåp OCH renovera ett fönster. Särskilt inte om jag ska göra allt det där jag skrivit ovan också.. Men det är inget jag bekymrar mig över just nu. Just nu är jag bara glad över att vara inspirerad igen.

Utställningen

I tisdags hade vi utställning för nära och kära på slöjdutbildningen. Då ställde vi ut vårt skåp, våra svarvningar, samt våra egna poäng. Det var verkligen roligt att få visa upp det kan kämpat med hela terminen, särskilt när folk verkade så imponerade. Det var en riktig egoboost. En kvinna ville köpa min rosa svepask till och med! 

Det här är då mitt lilla hörn av utställningen, jag antar att det syns. Längst till vänster är mitt skåp, som jag till sist valde att betsa rödbrunt och pynta med spets baktill. Inuti står en blomkruka som dekoration och i den står två blompinnar jag gjort i luffarslöjd. Mina två svarvade skålar står nedanför (den ljusa är hur mjuk och gosig som helst). De två färgglada askarna är mina svepaskar som jag målat med många lager lackfärg. Längst till höger på bordet ligger ett virkat pannband, virkade muddar och en stickad mudd. Bakom den ligger en krok och en brödnagg i luffarslöjd, och bredvid det står mitt paradnummer; kakfatet i luffarslöjd. Ovanpå det ligger mina amigurumis, en morot, en mus och två prinsesstårtor. I fönstret står min svarvade lampfot, bredvid den ligger en rätstickad trekantssjal. Ovanför hänger en ampel i luffarslöjd, och bredvid den skymtar en klänning jag sytt med en virkat krage som jag virkat. Här är en bättre bild på den:

Jag är väldigt nöjd. Jag är nöjd med mina föremål, och jag är väldigt nöjd med helheten i min lilla utställning.
Idag lägger jag bara upp de här två bilderna eftersom min syster har tagit så mycket finare bilder med sin kamera, så när jag får tag på dem så kommer det upp fler. Förhoppningsvis några på resten av utställningen också, om mina klasskamrater godkänner det :)

Skåpet (!!!)

Ett tag trodde jag verkligen inte att det skulle bli något skåp överhuvudtaget. Men se, det blev det. Jag kan nästan inte förstå det själv. Det är verkligen enklast möjliga, men det är iallafall ett skåp, och det är verkligen helt ok. Jag är väldigt nöjd med att jag genompluggade det! Det blev superfint och jag är mer nöjd med att ha gjort det bra, än vad jag hade varit om jag hade gjort en halvdan sinkning. 

Dock känns det verkligen inte alls jag. Från början tänkte jag mig en massa snidade krusiduller och detaljer, men jag har verkligen inte haft inspirationen eller tiden till det. Så det blev väldigt enkelt. Jag skulle dock vilja göra något skoj med det (som inte innebär att slabba över hela skiten med turkos lackfärg), men jag vet inte riktigt vad. Funderat på att betsa det vitt och köpa fina krusidulliga knoppar till, men jag vet inte. Jag har också tänkt på att borra hål i dörrarna som jag gjort i lådan och hålla det enkelt och lite grafiskt med de geometriska formerna. Egentligen är det lite för modernt för min smak, men med en mörk bets och några lager lack så kanske det kan bli fint. Jag vet inte. Smakråd uppskattas!

Flitiga dagar

Har för närvarande ingen kamera att fota med, vilket gör det mindre roligt att blogga (och läsa). Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag har varit flitig de senaste dagarna. Virkat en prinsesstårta, luffarslöjdat ett kakfat, börjat virka en till, större, prinsesstårta och börjat fnula på ett par örhängen i luffarslöjd. Jag börjar faktiskt tro att detta är genomförbart och att jag ska slippa skämmas på utställningen. Lovar att lägga upp bilder så snart jag får tag i en kamera :)

Raka linjer

Idag är jag arg. Arg för att mitt skåp inte tycks ha en enda rät vinkel. Arg för att det inte finns någon att bombardera med frågor. Arg för att jag, med mina egna pengar, måste bekosta mina misstag. Arg för att i-n-g-e-n-t-i-n-g är rakt. Inga, med 100 procents säkerhet, raka linjer att utgå ifrån. Bandslipen är inte rak. Bandsågen sågar inte nödvändigtvis rakt. Planhyveln hyvlar jämnt och rakt, men vad gör det när limträskivorna efter en vecka i limrummet ändå BÖJER sig?! Och vem visste att det skulle vara så jävla svårt att borra rakt med en handhållen borrmaskin? Det här skåpet kommer bli så jävla fult, och just nu känns det som att inget jag gör kan förändra det.

Reviderad studieplan + loads of inspiration

Har nu äntligen fått tummen ur och reviderat min studieplan på riktigt. Av bara farten fick jag så mycket inspiration att jag nu nästan är sugen på att ändra den igen. Men till att börja med kan jag avslöja att grinden ersatts av luffarslöjd och svep, medan textildelen är relativt oförändrad. Idag fick jag en sån snilleblixt ang. virkningen! En sån här klänning kan jag ju virka/sy! Jag älskar den ringningen på klänningar och har länge funderat på att sy mig en, men att virka överdelen och sy nederdelen, ja, det är ju nästan ännu bättre. Sjukt motiverad!

Idag har jag trots sjukdom också kommit igång med luffarslöjden. Och ÅH, vad jag älskar min svartglödgade tråd. Den är så snygg! Även mina taffliga små alster känns nästan professionella.
Nästan..

Och apropå eventuell ändring av kursplan igen så såg jag en sån härlig bild häromdagen som jag inte tycks kunna återfinna men, men bilden ovan (härifrån) är också fin tycker jag. Det inspirerade mig tokmycket! Ibland kan det enklaste enkla vara det som inspirerar mest. Jag gillar ju lågambtionspyssel, och att pimpa saker med färg, och jag älskar återbruk. Plus att mitt nyvunna trädgårdsintresse definitivt skulle behöva några billiga uppdrivningskrukor. Eller krukor till kryddor. OCH, vi har ett helt skjul fullt med trä som jag skulle kunna återvinna till en hylla. En kryddhylla!
Jag är också sjukt sugen på att pyssla ihop en ljuskrona som liknar den här:

Den här kommer från Gro form (som gör sjuuhkt fina saker). Jag skulle nog göra även den här av gamla konservburkar, klippa ut löven med plåtsax och vira med stråltråd runt. En vinter i trädgården och sen skulle den förhoppningsvis vara lika chict rostig som den på bilden. Jag tror att det skulle kunna bli helt sjukt fint. Jag är väldigt förtjust i till synes råa och karga material, som rostig metall och betong till exempel, gärna ihop med växter. De kompletterar varandra så fint.
Nåja. Nu ska jag inte pladdra på alltför mycket om det. Summan av detta är att jag är inspirerad, och lite stressad. Men mest inspirerad. Och så länge man är det så är det mesta möjligt.

Klädsömnad

De senaste veckorna har vi haft lite klädsömnad. Det har ju jag pysslat en hel del med innan, men ärligt talat så kände jag mig rejält ringrostig när det kom till mönsterkonstruktionen. Många saker jag hade glömt, men jag kände också att jag inte hade lika stor koll på min egen kropp som jag brukade ha. Förut visste jag exakt vart jag skulle svänga in plaggen och hur djupt jag skulle ringa dem för att det skulle passa, men nu var det ett jäkla mätande. Hursomhelst. Vi har alltså sytt i trikå. Jag var sjukt butter över det i början, då jag tycker att trikå kan vara rätt klurigt att sy i. Jag har dock kommit på andra tankar om det. Trikå är faktiskt ganska förlåtande. Sen är det bekvämt också, och det är ju inte helt fel. Och strykfritt! Det är nästan det bästa. Så jag har helt enkelt konstaterat att trikå is the shit.
Den här klänningen är den andra jag sytt. Den första var en svart, vid, kulturtantstunika som iofs blev rätt fin, men lite mörk för den här ljusa årstiden. Nederdelen är en helcirkelkjol och midjan är åtdragen med hjälp av ett fastsytt resårband. Det är också en himla bra grej med trikå, att man kan klämma åt en för vid midja med lite resår, istället för att hålla på och sy in och ha sig. Praktiskt! Jag är faktiskt väldigt nöjd.

Muddar/pulsvärmare/handledsvärmare

Här är dem, min första riktiga virkade produkt! Masken, eller snarare de tre rader som korvade ihop sig till en mask, som jag virkade i femman räknas alltså inte. Jag vill tacka Kristina, Jenny och Lena, mina gurus, utan er hade det aldrig gått vägen. Jag vill också tacka min mamma som redan utan att ha sett dem önskade sig ett par i födelsedagspresent. Notera också den lilla spetskanten som jag virkade helt själv (!!). (Ok, det är tre luftmaskor och en fast maska, men det är en stor grej för mig!)

Uppdateringar

Hög tid att blogga lite idag känner jag. Nu är tempot högt på slöjdis, och fritiden är även den ganska uppbokad, så då blir bloggen lite lidande ibland. Så får det vara ibland.
På senaste har jag hunnit med en hel massa saker. Gjort massa loppisfynd t ex! Stickor, virknålar, en underbar bok om lappteknik, svart trikåtyg, ett vitt tyg med svarta prickar, ett batikmönstrat rosa tyg, ullgarn som jag ska växtfärga etc. Åh. Älskar loppis!

Jag har också lärt mig att sticka! En liten sten har lyfts från mina axlar. Senast jag stickade var jag typ 11, och minns att jag verkligen inte fattade grejen. Därför var jag rädd att jag denna gången a) inte heller skulle fatta b) tycka det var tråkigt. Men det var faktiskt varken särskilt svårt eller särskilt tråkigt! Vilket känns jätteskönt, för jag har ju ägnat 4 poäng åt stickning och virkning i min individuella studieplan.

Jag har dessutom kommit en bit med svepet. Jag och andra Anna gjorde fyra mycket lyckade svep! Nu ska jag bara göra botten och sen pynta dem.

Jag har också, äntligen, kommit igång med skåpet. Och då insett att min al kanske inte räcker. Förhoppningsvis ska det ordna sig om jag gör bakstycket i ett annat träslag och gör dörrarna i lind. Lind tänkte jag använda för att karva ut någon slags relief som dekoration. Det hade varit så häftigt att kunna.

Jag har även bestämt mig att revidera min studieplan och ta bort grinden. Istället tänkte jag göra lite mer svep, ev. krympaskar och något annat enkelt litet föremål. Kanske en hylla eller något sådant. Ytterligare en liten sten har lyfts av mina axlar. Grinden kändes helt enkelt inte rolig. Och så ska det ju inte vara! Nu känns det mycket bättre.
Det får vara allt för den här gången. Trist med inlägg utan bilder! Ska fixa det till nästa gång.

Prickig katt-mingel + inspiration

 Här är jag på vinden på Prickig katt. Hej hej.

Ok, inte skol-relaterat, men går helt klart under rubriken kreativitet, eller kanske inspiration egentligen. Och det om något är ju vad slöjd handlar om! Jag och den här donnan var på mingel på Prickig Katt. En butik som är så mycket mer än bara en butik, det är en helhetsupplevelse, skapad av den underbart excentriska ägarinnan Malin. Bara hon en liten upplevelse i sig. Jag blev tok-inspirerad av den knäppfina vinden, med massa fina smycken, lustiga möbler, krokiga pelargoner, böcker hängandes från taket och finfina tapetmönster. Kan verkligen rekommendera en inspirationstur dit.

Underbart knasig stol. Älskar kombinationen av pastell och de råa vildvuxna grenarna.

8:e mars-väskan!

Jag kände att jag behövde en snygg väska att fira kvinnodagen med. Så då sydde jag den här! Jag har en tendens att stressa mig igenom saker för jag är så ivrig. Men jag försökte verkligen vara mer tålmodig den här gången. Det gick både bra och dåligt.

 Väskan framifrån. Jag hade lite problem med applikationen då jag valt ikeas snygga med sköra gröna tråd. Den gick av hela tiden! Jag höll på att bli galen.

 Jag fodrade den med det superfina rutiga tyget från Ikea och sydde en tvådelad ficka, för busskort och mobil tänkte jag.

 

Jag var duktig och sydde fina fickhörn, men slarvade lite med kanten. Jag ville att yttertyget skulle råda, så att fodret inte skulle sticka upp och synas från utsidan, men det hamnade lite för långt ner.. Jag började med att sy en pressarfotsbred stickning, men eftersom jag tycker sådana är ganska osnygga så var jag tvungen att göra en millimeterstickning också, och då ser man ju att jag ibland fått med fodret och ibland inte. Inte jättesnyggt. Funderade till en början på svart foder för att slippa detta dilemma, men då hittar man ju inte sina saker i mörkret. Och det går ju inte. 

Jag vet inte vart ribban ligger, men jag tänker nog lämna in den här iallafall. Även om min inre prestationsprinsessa mår lite dåligt över kanten.

Härligheterna

Finfina inköp från Ikea och tyglagret. Dragkedjor för 3 kr st! Alltid bra att ha hemma tänkte jag.

Tankar för dagen

Idag har jag haft självstudier. Den andra Anna tyckte det var dags för oss att börja med våra skåp, och jag höll med. Så jag pallrade mig till skolan. Väl där kom frågan om al var ett lämpligt skåp-virke. Vi bestämde oss även för att vi skulle svepa idag. Men mer om det senare. Al, framförallt klibb-al, visade sig efter lite efterforskningar vara ett utmärkt slöjdvirke, och vi kom fram till att bitarna som låg i virkesförrådet nog var klibb-al, utifrån de beskrivningar vi hittat på nätet. Jag känner mig dock fortfarande osäker på om det är helt rätt att välja ett vackert träslag som al, om man är en färgtokig och smått impulsiv människa som jag, som kanske ändå målar över hela skiten? Nåja.
Den andra Anna var handlingskraftig och sågade för glatta livet. Den här Annan var lite mer tveksam och velade mest kring sin al-bit tills det blev dags för lunch.

Sen blev det dags att svepa. Det gick skitdåligt. Anna gjorde sönder en av sina två bitar, jag gjorde sönder min enda bit. Fick den dumma skitidén att jag skulle svepa min ganska tjocka bit runt en liten kvadratisk form. Fråga mig inte varför. Det gick inte så bra iallafall. Det blir till att hyvla till en ny bit och svepa, förhoppningsvis innan helgen. Ser dock faktiskt fram emot det, för det är en så spännande teknik, och det blir himla fint. Att trä kan bli så böjbart är, btw, helt otroligt.

Efter denna virkesförvirring och detta svepnederlag så kände jag mig något.. Nedslagen. Något som senare kom att avhjälpas med en tripp till Ikea och Tyglagret i Kållered med Lena, Jenny, Camilla och Ida! Fint. Jag köpte en tygsax att ha i skolan, sytråd, färgglada dragkedjor, ett väldigt ärtigt rutigt tyg, lite vitt tyg till maskinbroderiet imorgon, vlisofix samt ett korallrosa tyg med prickar. Lägger upp en bild på härligheterna en annan dag. Imorgon är det applikation och maskinbroderi som gäller. Har precis inventerat mitt sytrådslager och hittat massa fina, matchande, färger! Gött. Nu ska jag sova.

Om lärarrollen

Det är inte bara praktisk verksamhet på slöjdutbildningen som man kan tro, utan även en del seminarier och föreläsningar som handlar om slöjdens roll i skolan, elevers uppfattningar om slöjden och vad vår framtida lärarroll kommer att innebära. I år kommer ju en ny läroplan, LGR 11. Så den pratar vi mycket om på seminarierna. Diskuterar vad den kommer att innebära för vår undervisning och så. Det är spännande, men också.. Förvirrande. Det är ingen exakt vetenskap det där, att vara en bra lärare. Man har massa idéer om hur man vill och inte vill vara:
- Man vill inte göra det för lätt för eleverna, men inte heller för svårt såklart.
- Man vill vara sjukt inspirerande
- Man vill att eleverna ska tänka själva men samtidigt vill man styra dem i en riktning så att de uppnår kursens mål.
- Man vill låta dem ta det i sin egen takt men man vill samtidigt inte att de ska hålla på med en smörkniv en hel termin.
- Man vill inte fokusera för mycket på produkten, samtidigt som man inte vill att de ska behöva ta hem saker de inte tycker är fina.

Sen har man ju också andra mål, som inte handlar om ämnet utan om livet mer allmänt. Kanske tillochmed en liten personlig agenda? Man vill vara en förebild, man vill behandla flickor och pojkar lika, man vill hjälpa barnen att ifrågasätta könsroller. Min personliga agenda skulle kunna var att jag vill vara en tjock förebild. Jag vill vara en stark kvinna, en normbrytande kvinna! Ta bort den negativa laddningen kring ordet tjock. Avskaffa det som skällsord. Ingen liten uppgift precis. Men också viktig för att forma min personliga lärarstil.

Det är helt sjukt svårt. Och ovanpå allt man vill uppnå med eleverna så finns problemen med ämnets status. Det kallas ju knappast till samtal med föräldrarna om en elev presterar dåligt i slöjden, om man säger så.. Vilket såklart kan vara en styrka på ett sätt, men är en svaghet på ett annat. Att det ses som en lekstuga, inget viktigt. Så oviktigt att en del tillochmed vill ta bort slöjden. Det är ledsamt.
Fast grejen med hela den här ambivalensen och känslan av att ha ett nästan övermänsklig uppgift framför sig, är att det inte känns hopplöst. Faktiskt tvärtom. För jag VILL verkligen lära mig allt om hur man blir en bra lärare. Och det måste ju vara en bra utgångspunkt? Jag suger i mig allt, antecknar, funderar, diskuterar. Funderar över lärarna på utbildningen som varit aktiva som lärare, vad de säger om yrket. Och så är jag så glad att jag hamnat här, med så många fina förebilder, både bland lärarna och bland mina kursare, som verkar vara så himla bra med barn. Sån vill jag också bli.

Svepteknik

Igår var det då dags för svepteknik. Det är en gammal teknik som går till så att man blöter upp remsor av träfanér som man sen sveper runt en form, klämmer fast och låter torka. Tyvärr hann jag bara hyvla min bit och såga till ett mönster till överlappet, men det var fler som inte blev klara så vi ska svepa en annan dag. Hursomhelst så blev jag väldigt inspirerad av det! Mest av allt ser jag fram emot att få pynta asken sen. Jag tror faktiskt jag ska måla den. Kanske lite kurbits på den också? Jag är helt hooked på kurbits! Hett tips för färgglad inspiration:
1. googla kurbits
2. bläddra och njut!

Jag gillar också bilden ovan, med ganska avskalade modeller, men med mönster i bottenplattan. (bilden kommer från Järvsö Trähantverk). Tror minsann att jag ska ha det också, utöver en färgglad utsida. More is more liksom. Alternativt; för mycket av det goda kan vara helt fantastiskt. Jag tänker mig spetsmönster. Antingen limmar jag fast en spetsduk i botten, eller så lägger jag en duk i botten, sprayar med färg och tar sedan bort duken., Et voila!: Spetsmönster.

Jag har för övrigt börjat drömma om handarbete. Spetsidén drömde jag om inatt t ex. Problemet är att jag lätt glömmer bort vad jag drömt, och därmed glömmer bort en massa bra idéer. Borde helt klart föra drömdagbok.

Tillägg:
Insåg precis att om man googlar kurbits och bläddrar lite så kommer det upp en bild på en stor rumpa som är målad som en pumpa.. Inget ont om stora pumparumpor, men ja, det var väl inte det jag tänkte mig som inspiration. Så ja,man kan bortse från den om man vill ^^

Necessären

Den här lilla saken har jag sytt idag. Och det var ta mig tusan inte alls så lätt som man kan tro! Det är mycket svårare än att sy en kjol., klänning eller kappa. Så himla pilligt och oförlåtande! En kjol kan, faktiskt, ofta vara lite sned utan att det märks. Men det märks så tydligt på en sån här liten pryl. Och det är den! Sned alltså. Och inte perfekt på något sätt. Men det är en början. Får se om jag lämnar in den. Kanske att jag syr mig något nytt, mindre ambitiöst och lämnar in istället, och ser detta som en nyttig erfarenhet. Jag valde den här modellen för att den känns som en klassisk slöjdmodell av en väska. Så jag tänkte att det inte kunde vara så svårt, och dessutom nyttigt att kunna för framtiden, om någon elev vill sy något liknande. Tror inte jag kommer rekommendera den här modellen..