Om lärarrollen

Det är inte bara praktisk verksamhet på slöjdutbildningen som man kan tro, utan även en del seminarier och föreläsningar som handlar om slöjdens roll i skolan, elevers uppfattningar om slöjden och vad vår framtida lärarroll kommer att innebära. I år kommer ju en ny läroplan, LGR 11. Så den pratar vi mycket om på seminarierna. Diskuterar vad den kommer att innebära för vår undervisning och så. Det är spännande, men också.. Förvirrande. Det är ingen exakt vetenskap det där, att vara en bra lärare. Man har massa idéer om hur man vill och inte vill vara:
- Man vill inte göra det för lätt för eleverna, men inte heller för svårt såklart.
- Man vill vara sjukt inspirerande
- Man vill att eleverna ska tänka själva men samtidigt vill man styra dem i en riktning så att de uppnår kursens mål.
- Man vill låta dem ta det i sin egen takt men man vill samtidigt inte att de ska hålla på med en smörkniv en hel termin.
- Man vill inte fokusera för mycket på produkten, samtidigt som man inte vill att de ska behöva ta hem saker de inte tycker är fina.

Sen har man ju också andra mål, som inte handlar om ämnet utan om livet mer allmänt. Kanske tillochmed en liten personlig agenda? Man vill vara en förebild, man vill behandla flickor och pojkar lika, man vill hjälpa barnen att ifrågasätta könsroller. Min personliga agenda skulle kunna var att jag vill vara en tjock förebild. Jag vill vara en stark kvinna, en normbrytande kvinna! Ta bort den negativa laddningen kring ordet tjock. Avskaffa det som skällsord. Ingen liten uppgift precis. Men också viktig för att forma min personliga lärarstil.

Det är helt sjukt svårt. Och ovanpå allt man vill uppnå med eleverna så finns problemen med ämnets status. Det kallas ju knappast till samtal med föräldrarna om en elev presterar dåligt i slöjden, om man säger så.. Vilket såklart kan vara en styrka på ett sätt, men är en svaghet på ett annat. Att det ses som en lekstuga, inget viktigt. Så oviktigt att en del tillochmed vill ta bort slöjden. Det är ledsamt.
Fast grejen med hela den här ambivalensen och känslan av att ha ett nästan övermänsklig uppgift framför sig, är att det inte känns hopplöst. Faktiskt tvärtom. För jag VILL verkligen lära mig allt om hur man blir en bra lärare. Och det måste ju vara en bra utgångspunkt? Jag suger i mig allt, antecknar, funderar, diskuterar. Funderar över lärarna på utbildningen som varit aktiva som lärare, vad de säger om yrket. Och så är jag så glad att jag hamnat här, med så många fina förebilder, både bland lärarna och bland mina kursare, som verkar vara så himla bra med barn. Sån vill jag också bli.