Syglädje

Fram

Bak

Som jag sa i förra inlägget: det finns inget bättre än att börja på ett nytt projekt i ett städat syrum! Den här kudden har jag sytt idag, och jag älskar den. Den är inte perfekt, hörnen möts inte överallt, men jag är sjukt nöjd ändå. Tanken var att den skulle pryda den fula möbeln som den står på på bilderna, men den är så fin att jag vill ha den överallt. I soffan, på sängen, i kökssoffan.. Jag tror att jag måste sy fler lappkuddar helt enkelt!

Rum för kreativitet

Ok, bortse gärna från stöket i nedre högra hörnet, det ska jag ta tag i en annan dag^^

Jag har äntligen fått tummen ur och städat mitt syrum! Och riktigt duktigt också! Jag har sorterat mina garner och flyttat över några nystan från min överfulla garnkorg till andra korgar och lådor. Jag har gått igenom alla lådorna i minibyrån, rensat bland mina mönster, städat i bokhyllan och flyttat om saker så att jag har allt på ett ställe. T ex har jag numera en låda för broderirelaterade saker, en låda för papperspyssel och måleri, en låda för smyckestillverkning osv. Ett nytt kollage till anslagstavlan fick jag pysslat ihop av bara farten.
Jag älskar att organisera! När jag organiserar och sorterar så är det som att jag stänger av hjärnan. Alla orosmoment och grubblerier ersätts av djupa funderingar som till exempel vilken av mina sjuttioelva burkar (jag älskar burkar!) som lämpar sig bäst för knappförvaring. Det är fantastiskt.
Och det finns ju inget härligare än att sätta igång ett nytt projekt i ett välstädat syrum! Man får dessutom syn på en massa gamla saker man glömt att man hade, det är lite som att köpa nytt fast utan att behöva lägga ut pengar. Och det är ju precis vad jag behöver den här sommaren :)

Den arbetslösa sommaren 2012

Trots idoga försök att finna en sysselsättning för alla de dagar som den kommande sommaren utgör, så har jag ännu inte hittat något sommarjobb. Det såklart lite stressande. Det är ju både väldigt trist och svårt att leva på en (extremt) liten budget. Eller? Är det verkligen det? I takt med att sommaren närmar sig så funderar jag mer och mer på alternativa sätt att spendera min sommar. Vad kan jag göra för att få in pengar? Och hur ska jag göra för att roa mig på ett sätt som inte ruinerar mig? Jag kan inte låta bli att se det som en utmaning.

Nu ska det tilläggas att jag har en otroligt generös sambo med ett heltidsjobb som inte planerar att slänga ut mig på grund av uteblivet sommarjobb, vilket såklart är en väldigt viktig variabel i den här kalkylen. Mina grundbehov är tillgodosedda.

Men det sagt, och med nästan förlorat hopp om att finna ett sommarjobb, så tänker jag att den här sommaren kanske kan ge mig tid att göra det som jag inte kunnat göra de senaste tre åren (känns det som); stanna upp och tänka efter.

Till vardags har jag det relativt gott ställt ekonomiskt, jag har ganska låga (delade) kostnader för mat och boende, och inga särskilt stora kostnader för varesig kurslitteratur eller andra fasta utgifter. Detta gör att jag shoppar en hel del. Många gånger köper jag saker som inte ens är så fina, mest för att jag vill ha något nytt. Trist att erkänna, men så är det. Men den här sommaren så kommer den sortens konsumtion obönhörligen att behöva upphöra. Stressande, men också lite befriande.

Jag läser dumpstringsbloggar på nätet, till exempel den här fantastiska bloggen om en tjej som mer eller mindre lever av det som andra människor kastar bort, både mat och andra prylar som hon gör de mest fantastiska kreationer av. Jag läser allt jag kommer över om stadsodling, jag följer alla bloggar om återbruk som jag kan hitta, och jag börjar mer och mer känna att jag skulle vilja testa något annat, en mer minimalistisk tillvaro. Jag har vid ett flertal tillfällen försökt mig på köpstopp, men har aldrig lyckats hålla det särskilt länge. Men nu befinner jag mig en situation där jag inte har något val. Så istället för att lägga mig ner och dö av ångest, så tänker jag ta reda på hur man kan maximera sin tillvaro på en minimal budget.

Mer om detta en annan dag!

Pågående handarbeten

 Batikklänning! Tyget är köpt på loppis för ett tag sen, men det räckte tyvärr inte till att göra den så lång som jag hade velat ha den. Den här är egentligen lite för kort och vippig för att jag ska känna mig helt bekväm, men jag gillar den ändå. Den ska bara kantas i ringningen och i ärmhålen. Orkar inte vändsy ärmhålet, så jag kör med snedslå istället. Funkar lika bra om man inte har problem med sömmar. Och det har inte jag! : )

 Och så ett virkat kuddfodral, här presenterat på en stol. Enkelt, hjärndött, perfekt föreläsningssysselsättning.

Angående ordet syförening

Så, folk tyckte att jag skulle behålla bloggen som en handarbetsblogg. Så då gör jag det, i sann demokratisk anda :) Och för att det är roligt såklart!
Hursomhelst. Nu läser jag ju inte slöjd längre utan religion och för närvarande kyrkohistoria, där jag stötte på ordet "syförening". Eftersom mina handarbetsprojekt numera inte är det enda jag kan tänka på hela dagarna, så tänker jag nörda lite på detta ord. Ni vet hur ordet "syförening" ofta används i ungefär samma betydelse som ordet "hönsgård", det vill säga ett ord som man använder nedlåtande om olika typer av kvinnosammankomster, alltifrån faktiska handarbetsträffar, till Feministiskt initiativs riksmöte.

Därför tycker jag det är på sin plats att förklara lite vad syföreningarna faktiskt gjorde. År 1834 dog en sjundedel av Sveriges befolkning för att samhället för att samhället inte kunde ge dem vård. Iochmed det, och med inspiration från liknande filantropiskt arbete i andra länder, startades ett sällskap för utbildning av kvinnor kyrkans tjänst, som sjuksköterskor, föreståndare för räddningshem och lärarinnor. Till stöd bildades en syförening som samlade in pengar och sydde lakan, handdukar och dylikt till den kommande anstalten för behövande. Organisationer som Svenska Kyrkans Mission och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen fick ungefär en fjärdedel av sina inkomster från olika syföreningar. År 1924 stöddes SKM av 1540 olika syföreningar från hela landet. Vilken kvinnokraft!

Nu kan man ju såklart invända mot att bidragen till SKM och EFS gick till missionsarbete, alltså att konvertera folk till den kristna tron. Jag kan också tycka att det finns viktigare saker att samla in pengar idag, men för de här kvinnorna, och i den här tiden, så var detta en stor och viktig fråga. Även om jag själv idag inte är religiös, så tycker jag ändå att kvinnornas insats är beundransvärd! Så nästa gång någon säger "syförening" i betydelsen "en skara kacklande kvinnor som inte uträttar något viktigt" så kan du tänka, att de gjorde de visst en gång i tiden. För sin övertygelse, för kyrkan, och i viss mån även för samhället i den här tiden, då det var ett enhetssamhälle som var starkt präglat av kristendomen.

När jag förklarade det här för min sambo, så tyckte han ungefär att syföreningarna var en del av den förtryckande religionen som pådyvlades folk uppifrån. Men vad tycker ni kloka människor som läser här ibland? Är det jag som är ute och cyklar, eller håller ni med?

För övrigt kan det tilläggas att i en liten ort i Bohuslän där delar av min släkt kommer ifrån så var det syföreningen som sydde ihop till gatubelysningen i byn. Det ni. Den finns fortfarande kvar, och heter såklart Syföreningen Ljus.

Utställning!

Här kommer lite bilder på de saker jag ställde ut på utställningen. Jag känner mig mycket nöjd :)

Och nu är alltså mitt slöjd-år över. Det har varit väldigt roligt och utvecklande, men också sjukt jobbigt. Att visa upp sin "point of view", sitt eget uttryck, för att bedömt och betygsatt, det är svårt och känsligt. Men det har varit väldigt nyttigt. Att ställa ut har varit helt galet läskigt, men samtidigt lite beroendeframkallande kittlande. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra det igen, för det är en sån grym drivkraft när man har ett mål att jobba mot.

Men vad ska då hända med bloggen? Har någon ett förslag? Ska jag behålla det som en handarbets/DIY-blogg, eller göra om den till en annan sorts blogg, eller lägga ner den helt?

Pausmusik

Den uteblivna aktiviteten här på bloggen beror mycket på det limbo som slöjdlärarutbildningen befunnit sig i de närmaste veckorna. Det har varit en lite kaos med flytten in till stan, kan man säga.

Därför känns nu allt plötsligt väldigt ovisst. Alla mina fina idéer från i somras har i brist på att få komma ut liksom fallit i dvala. Jag vet inte längre vad det är jag ska visa upp på utställningen.

Det enda som jag är någorlunda säker på kommer finnas med är min sittmöbel som jag jobbar med nu. Det kommer inte bli någon stol, utan en bänk. En väldigt klassisk, robust bänk med bom och kil, som ska målas i linoljefärg och stå i vår hall tillsammans med den här tapeten.

Det känns fint att få användning för det man gör, och jag känner att jag har lagt mig på en rimlig nivå med den här bänken.

Övriga projekt befinner sig i samma limbo som utbildningen i stort. Jag vet inte hur jag ska få ihop allt till den 13:e januari, men jag misstänker att jag kommer få stå i träverkstaden varenda jävla dag under hela julen som inte är en röd dag. Ser inte fram emot det. Alls.